Det är kallt i Vasa.
Idag är det första Ollistisdagen.
Jag har redan börjat fira, jag städar loftet för brinnkära livet.
Det är roligare än vilken förfest som helst. Jag lovar.

Om det är lika dött på ditt jobb som på mitt.

HÄR

Det finns en kladdkaka i kylskåpet.

I tio minuter har jag försökt dämpa mitt begär genom att titta på fläskiga amerikaner på google.

Värdelöst. Det måste ju finnas en mening med att den befinner sig just i det här kylskåpet. På mitt jobb.

Imorgon bär det av till Vasa.
Jag älskar staden.
Jag älskar lägenheten.
Jag älskar människorna där, som jag saknat hela sommaren.
Men plötsligt så känns allting lite ledsamt.

Sista arbetsdagen då. Vi inleder den med lite danska.

Nu går jag på restaurang. För att jag älskar chinese food. Och för att man inte kan leva på kladdkaka.

Jag lyssnar just nu på den här.
För att jag blir sådär löjligt kär och sentimental som bara en flicka kan bli.
Men annors. Alla deras låtar låter ju likadant.

Igårkväll mådde jag så här. Jag tror inte det behövs några ord i de här fallet. Men om jag nu skulle välja ett för att beskriva känslotillståndet så skulle det vara "bajs".
Det pågick ett atomkrig någonstans i magen och jag såg ut som om jag dragit en billy's pizza över facet.


Så jag bestämde mej för att helt enkelt ta en promenad runt Ramsholmen, tillsammans med Lars Winnerbäck och Joshua Radin.













Medan jag promenerade slog det mig plötsligt att jag bara har två dagar kvar i Ekenäs innan jag beger mig back to pampas. Jag blev lite ledsen. Tänkte på allt som jag kommer att sakna, gick igenom alla härliga minnen och bannade mig själv för allt som jag inte gjort den här sommaren.

Alla ni som kommit så långt att ni nu sitter med läppärin i famnen, på sängkanten, med dunkande huvud, avloppssmak i käften och en obotlig torka i strupen. Kolla här.





Bara för att ni hade kul igår. Hårtarbetande och bitter kvinna här hej!

När jag var yngre så hade jag en period i mitt liv då jag frossade i serietidningar och böcker.
Jag vinkade adjö till mitt sociala liv och spenderade all min tid tillsammans med Fantomen, Hiawatha, Asterix&Obelix, Kalle Anka och Marsupilami.
Marsupilami var min absoluta favorit, men ingen tycks veta vad jag snackar om.
 Är jag verkligen den enda som plöjt igenom Marsupilamiserierna?